Mot Kristianstad!

Nu sitter vi på tåget väg hem från Stockholm och vår första kursvecka på Kaggeholms slott. Jag (Elin) sitter här på väg hem med blandade känslor. Ni ska nu få läsa lite av mina personliga tankar av vad jag tycker om veckan som gått.

Jag har genom min tonårsperiod fått vara med och uppleva en del olika läger såsom konfaläger, kristendomsskola osv. Jag har en del att jämföra med och jag måste erkänna att denna veckan har slagit alla läger jag har varit på. Jag har aldrig varit med om att stämningen bland eleverna har varit så god så snabbt. Vår kursföreståndare uppmanade oss den första dagen att inte slösa de första dagarna åt att avvakta och känna av läget, utan att ta vara på varje tillfälle. Vi har inte många veckor tillsammans, och har därför inte råd med att slösa bort tid. Sagt, och gjort! Underbara människor har vi fått möta denna vecka, och vi kommer få lära oss så mycket genom varandra.

Det var mina tankar om klasskompisarna. Vi har även bott så otroligt fint. Ni har säkert sett bilder på det fina slottet, men bilder slår inte verkligheten, slottet är otroligt vackert. Ett toppenboende verkligen! Att få ha undervisning i ett rum på ett slott går inte ens att jämföra med skollokalerna jag är van vid på Österänggymnasiet.


Så, att få bo med ett grymt härliga människor på ett slott i Stockholms skärgård, kan det bli bättre? Ja, absolut! Vi har den viktigaste delen kvar, nämligen undervisningen som låg till grund till varför vi var samlade. Som sagt så har jag varit med på en del läger där även undervisningen har legat i centrum. Men undervisningen vi har fått den här vecka är något ut över det vanliga. Jag antar att jag blivit äldre, mer mogen och har en större motivation är faktorer till att jag känner så. Talarna har varit olika från dag till dag, liksom ämnena. Vi rivstartade veckan med en hel teologidag, mycket att ta in men helt klart lärorikt. Ämnena har sedan varit b.la andens frukter, lärjungaskap och Vem är jag och Gud? Lärarna har med undantagsfall varit ungdomspastorer från Stockholm. Studierna stannar inte på kursveckorna utan vi har fått uppgifter och grupparbeten som ska göras mellan gångerna.

Varför sitter jag då här med blandade känslor på tåget en fredagskväll? Det framgår ganska tydligt genom texten att jag har haft en fantastiskt vecka. Det stämmer helt rätt! Jag skulle gärna stannat en vecka till. Men jag känner mig så peppad och taggad på att få börja hemma i församlingen med att få praktisera det vi har fått i teori. Kan kombinationen mellan praktik och teori bli bättre? Det är ofta vi bara får en bit av tårtan, men här vår vi hela tårtan i våra händer. Jag är tacksam och så glad över att jag valde att ta mig an detta året.

Ett långt och personligt inlägg, men jag hoppas ni orkade läsa igenom det.
Gud är god, så god!

/Elin