Jag var 16 år gammal, jag stod inför det valet de flesta i den åldern måste ta, Gymnasievalet.
Det är nu fyra år sedan jag började gymnasiet. Jag var osäker på om jag hade valt rätt, osäker på allt som hade med gymnasiet att göra faktiskt. Jag kunde ha valt linjen där alla mina kompisar skulle gå, linjen som skulle ge mig en säker framtid. Men jag valde aldrig det, jag valde istället att börja en nystartad skola där jag inte kände en enda person.
Och så kom den dagen då jag skulle börja ettan, jag blev visad vart jag skulle ta vägen av rektorn. In kommer jag i ett klassrum fyllt med killar, alla stirrar på mig. Det första jag tänkte var "Hur ska detta gå?" För det var alltså så att jag blev ensam tjej i klassen.
Jag tvivlade mycket på mitt val av linje, skulle detta ge mig en stadig grund att stå på, skulle jag stå ut som ensam tjej, ska jag byta? Men de frågorna försvann ganska snabbt, jag började lära känna folk i klassen och insåg att det är här jag ska vara. Jag kan inte säga att de var lätta år, det var det inte. Som ensam tjej i en klass kan ni tänka er att man får stå ut med mycket. Men ändå så blev åren fruktansvärt roliga, lärorika och mitt självförtroende stärktes. Jag är glad att jag valde att stanna kvar på skolan och i klassen, det är tre år jag aldrig kommer glömma.
När vi ställs inför svåra val i livet är det lätt att välja den enkla vägen, men jag är glad att jag inför gymnasiet vågade gå den lite svårare vägen, annars hade jag inte varit den jag är idag.
Vad jag än väljer att göra i livet vet jag att Gud alltid går bredvid, för mig är det absolut det viktigaste.
//Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar